Då letar man nytt boende i cirka sex veckor, sen flyttar jag tillbaka till min pappa och mamma. 

Hur mycket jag än vill stanna kvar här nere i Skåne så går inte det.

Hur mycket jag än önskar så kommer jag aldrig få den hjälpen!

Det känns redan piss att man ska bli tvungen att flytta ifrån alla mina underbara vänner, faaan jag vill inte!!!

Du slipper i alla fall mig snart, snart är jag inte kvar.

Jag ångrar att du lät dig hälpa mig! 

Du hade säkerligen haft ditt hus och din dröm om huset om du aldrig hade träffat mig och hjälpt mig.

Nu är det som det är och jag kan inte göra mer än att kämpa de sista veckorna som är kvar fram tills studenten. 

Jag har plockat fram mina sista krafter, men det är knappt så att det kommer räcka i sex veckor känner jag.

Det är jobbigt att höra sina vänner säga att jag inte får flytta upp igen, men jag får ju åka ner och hälsa på och ni får gärna komma upp till mig och hälsa på!

Tanken utav allt gör bara sjukt ont i mig!!!

Men jag hoppas att ni som är mina vänner, vill behålla kontakten med mig fast än om jag flyttar!

Mina vänner kommer alltid finnas varmt om min hjärta och varenda minne med er också. 

Varje natt ligger jag och väntar på att bli slagen eller skjuten fråga mig inte varför, varje natt drömmer jag om hur jag sticker kniven i hjärtat och om dagarna så har jag bara bilder av min tapetsax om hur jag trycker den själv emot mitt hjärta och bara trycker den rakt egenom mig.

Tankarna är tillbaka men jag vill inte, jag är väl starkare än tankarna? 

Jag vet inte vad jag ska skriva just nu, allt är fuckt.

Det är aldrig någon som kommer förstå, aldrig någonsin.

Det enda jag hoppas på är att jag fortfarande kommer kunna vara välkommen hem!!!

Min familj där uppe jag älskar er sjukt mycket, att ni stått ut med att alltid finnas där för mig är en chok för mig.

Att ni har orkat, fast än ni är min familj så kan en familj också vända en ryggen men det har ni aldrig gjort! 

Ni är guldvärda  !!! 

Godnatt allesammans, hoppas på att få lite sömn innan skolan.

Peace out  

Det blir bara värre för varje dag som går känns det som, jag är inte någon människa längre.

Jag är ett spöke, jag flyger fram tyst och livlös.

Vad ska hända härnäst, vad ska hända imorgon, snart vet jag inte vad som händer längre.

Mina tankarna är så vackra, det är så ljuvliga men dom är också så sårbara. 

Ingenting kommer att bli detsamma, är det bara jag som kommit underfullt med det?

Ibland undrar jag hur mitt liv hade sätt ut om jag hade bott kvar hos pappa eller hos mamma, jag hade nog defentitivt hållt på med ishockeyn, jag kanske hade vart långt i ishockeyn nu om jag aldrig rymde.

På isen var jag fri, det var som mitt liv. 

Den enda gången jag kände mig levande var då jag hade utrustningen på och det var dags att gå ut på isen, jag fick alltid ut min ilska och jag kunde alltid må bättre efter ett pass på isen.

Första skoldagen börjar imorgon, ska bli så skönt så jag har lust att skrika faktiskt!

Nu börjar det närma sig studenten och snart är jag full och glad och jag ska fucka varenda jävla snut jävel!

Skitsamma idag har jag väntat i evigheter på att vi skulle börja tömma polen, men när dom väl kom så drog jag iväg till storebror, min slyna och min pitbull och senare kom lillasyster.

Blev lite Alfapet och lite sjuan och så blev det ju god mat på köpet, plus att jag spackla dörren och väggen och imorgon bär det av till min slyna efter skolan för att måla.

Kul att få göra något man faktiskt tycker är kul och nu tänker jag säga godnatt får inte missa första skoldagen ju.

Peace out   

Allt är en enda röra just nu, jag vet inte vad jag ska ta mig till!
Först en grej sen så ska man vara med om en annan sak med som bara gör så jävla ont i mig!
Och nu börjar man väl förlora vänner en efter en, men det kanske är lika bra för de kanske inte var så bra vänner ändå.
Säg till mig att allting blir okej, men jag vet att det aldrig kommer bli okej.
Jag är så långt ner på botten man kan komma just nu, jag vill bara försvinna sådär poff ni vet.
Hade ni vart jag så hade ni velat detsamma, men nu är ju inte ni jag och var jävligt glada för de.
I mitt huvud nu finns allt möjligt, allting bara flyger omkring och jag får inte ihop någonting.
En del har jag ju klart för mig men resten har jag ingen aning om, jag vet knappt vad jag tänker just nu!
Det finns inte heller någon jag kan prata med, ingen alls!
Jag vet inte vad jag ska skriva heller, för allt är en enda röra.
Alla klankar ner på mig just nu, det är det enda ni har att säga till mig en massa saker som låter en gå till botten.
Gjorde nog ett par vänner riktigt ledsna en ikväll/natt här om dagen och jag säger förlåt för det, men detta var första gången på länge som jag ville göra de.
Nu ska man återigen leva med dom tankarna, de som försvunnit ja fast inte helt utan det var inte längre lika grovt tänkande på de nu som det var innan, men nu kan jag säga er att nu är allt tillbaka.
Jaja, vad ska jag göra?
Jag får ju helt enkelt leva med det ännu en gång, denna gången vet jag inte om jag kommer bli av med det heller.
Mitt hjärta är tomt och min själ är någonstans, hela jag är tom och vet inte vart jag ska ta vägen, jag gråter när ingen ser.
Gör allt för att visa mig glad och försöka ha ett leende på läpparna för ni inte ska se min smärta.

Even the best fall down sometimes
Even the stars refuse to shine

Jag har sagt att jag kan flytta, du slipper mig och alla andra med.
Tydligen så vill du inte att jag flyttar men det kanske är lika bra, tror inget kommer bli sig likt mellan oss två igen.
Men jag vet inte det kanske bara är dåliga tankar jag har för tillfället.
Det kanske är dags att hoppa av skolan och dra sig tillbaka, det kanske är bäst så slipper jag ställa till med ännu mer problem.
Min bror har nog rätt, skicka in mig på psyket för det är nog bäst så.
Sätt en tvångströja på mig och raka vägen in på psyket och hoppas på att jag aldrig kommer därifrån.
Jag vet att många hade uppskattat det och jag är trött på att höra folk säger dom älskar mig, det är bara en stor lögn!
Det finns ingen som gör det för jag är ett problem barn.
Jag vet även om att jag inte skrivit på länge men vad ska jag skriva, jag saknar ord känns det som.
I just want to die, the lights never gonna lead me home.

Peace out  

Ja då har man vart busig i natt, jävla bajs cyklar som ska finnas eller inte finnas. 

Som sagt idag har det vart första dagen på påsk lovet och vad kan man säga om denna dagen om inte för jävla underbar? 

Börjar dagen med att vakna och sen vandrar man ner till byn och sen vandrar man åter hem igen, fixar ihop lite gotte och sen slänger man sig i gräset på gården och steker lite innan man ska börja vandra till tåget.

När man väl kommit ner till tåget får man sitta och vänta ett tag innan det kommer, men inte sådär överdrivet långt. 

När de väl kommer så skriver jag till lillasyster min att jag är på väg och snart är vid station där hon ska möta mig, när lillasyster har mött upp mig så vandrar vi raka vägen ner till parken och letar upp ett ställe att slå oss ner på.

Vi hittar ett och fixar ihop lite gotte och sedan inser vi att vi valt en för jävlig plats så vi byter och flyttar på oss till ett ställe som inte heller var så där jätte great men det funkade faktiskt fast än det var små små spindlar som kom ibland.

Men dagens höjdpunkt var ju då det gick förbi thailändare och jag sätter igång en låt som är på thailändska "Job2do - doo doo doo" och tror ni inte att thailändaren börjar sjunga med.

Jag och lillasyster sitter bara och skrattar och bestämmer oss för att fixa lite nytt gotte till oss, sen börjar klockan bli rätt mycket och vi eller snarare jag drar upp och käkar på Kebab Center men får sällskap av lillasyster självklart, som jag sedan följer och lämnar henne vid bussen för att sedan vänta på att min buss ska komma in.

  Ristomar 4-ever  

Sen slängde man sig i soffan och vänta på bättre tider i stort sätt, nej men kollade lite på tv och sen började ju Big Brother och sen fick man besök av en polare och vi skulle ut och leta efter cyklar och fann en, jävla bajs cyklar säger jag bara. 

Plus att jag gjorde en ny tatuering på mig själv idag även den blev på mitt vänstra ben "Fuck Face" blev det inskrivet, sen tatuera man in 666 på en polares bröstkorg.

Så nu ligger jag i soffan ska strax vandra upp till min våning och byta dator och sätta sig vid sin dator. 

Nej jag får väl säga godnatt allesammans, inte för jag kommer sova än eftersom det är fullmåne men ändå!

Du  

Peace out  

Kan inte klaga på denna dagen faktiskt, vakna i hyfsad tid och springer ner i köket och gör lite kokta ägg till frukost. 

Efter frukosten som man satt och åt vid tvn, luta man sig tillbaka i fåtöljen och kollad på en film som gick på tvn.

Sen blev det som vanligt en liten stund framför datorn innan det bara av till Ica med Johan och panta burkar och köpa lite cigg. 

Sen har man vart ute på gården och kickat lite boll i solen innan jag la mig här i sängen med datorn i knät, är faktiskt lite små trött.

Kanske det är dags för en liten powernapp som min kära granne alltid brukar gör.

Men en sak glömde jag berätta det som nästan har gjort det här lilla extra på dagen, me so happy!

Undertiden jag satt och kollade på film nere i tvrummet så fick jag ett sms av en gammal vän som sedan blev min ovänn. 

Jag svarade på smset för jag tycker att det är onödigt att behöva vara ovänn med folk, vi är faktiskt vuxna så jag svarade för att se vad man fick tillbaka.

Vi smsade lite innan jag fick tillbaka ett långt sms och jag blev faktiskt chokad men samtidigt jävligt glad och lycklig på att vi faktiskt kan vara vänner.

Det är skönt att slippa vara ovänner, vår tid vi hade tillsammans var faktiskt underbar och jag minns allt vi gjorde tillsammans och alla roliga stunder som vi båda faktiskt delar på.

För fast än vi vart ovänner har jag många gånger suttit och tänkt på dig och tänk på alla våra minnen och faktiskt blivit ledsen och nere för jag saknar den tiden så sjukt.

Men den tiden kommer igen för oss två.

Simåne och Sandras RAVE PARTY i parken, men i sommar kommer det slå allt och alla.

We are back on track, and this summer gonna be sick! 

Ur vägen för här kommer världens bästa Sandra och världens bästa Simåne!!!

  Simåne  

Nej nu blir det en powernapp för mig, funderar på att slänga igång SPUN som jag laddade hem här om dagen.

Den filmen är sjukt bra, ni måste bara se den.

Peace out  

Vet inte riktigt vad jag kan säga om denna dagen, den har vart bra men samtidigt dålig och fullt med känslor.

Jaja, dagen börjar med att man ska lämna en telefon och lite andra saker i en brevlåda eftersom en polare till mig blev tagen av polisen här om dagen bara för att han var lyst, men tyvärr så är det så det blir ibland.

Efter det drog man tillbaka och tog bussen hem igen, väl hemma gjorde jag inte mycket alls förutom att sitta i sängen med datorn i knät.

Det var väl då den första känslan kom fram, sorg...

Jag kan inte hjälpa det, för du ville aldrig ha någon förklaring så jag kan inte säga mycket mer eller göra någonting än att låta det bara vara.

För allt det jag sagt är sant, men ta du allting som en lögn om du vill, jag kan inte göra mer!

Det känns onödigt att ens försöka kämpa fast än jag vill, men jag vet hur arg du blir så jag låter de hellre vara och låter dig komma när du känner att du kanske fattade fel beslut. 

Du vet att jag alltid finns här för dig, fast än det du just nu har valt.

Vandrade ner till byn ett par timmar senare och handlade lite och sen drog man iväg med Jubba och hans polare och fixa lite grejer. 
Sen hem igen och nu här sitter jag och tänker på dig och på ett samtal som jag fick innan idag som gjorde mig rätt så arg, jag finns för dig och det kommer jag alltid att göra!

Den dagen kommer snart gumman, det vet du själv om och du vet att du alltid kan räkna med mig.

Det finns inte så mycket att göra såhär på natten, inte hemma i alla fall.

Inte när man inte har någon tv eftersom den andra boxen den är sönder så vi har bara tv där nere och där pallar jag inte vara vid det här laget.

Saknar alla samtal och knasig heter vi prata och diskutera, jag saknar att säga hur söt du är och allt sånt.

Men jag får leva med att inte kunna säga och skriva så mer, men jag kan ju alltid hoppas den dagen en gång kan komma igen!

Nu säger jag godnatt folket sov så gott, dröm söta mardrömmar!

Peace out   

Jag vill faktiskt inte vakna upp, jag hoppas att detta eller ja denna dagen är en stor jävla dröm.

Hoppades aldrig att du skulle vända ryggen till och gå, lämna mig ensam och rädd!

Det var du som alltid fick mig att le och bli glad, det var dig jag kunde prata om allt med fast ändå om jag var rätt så blyg...

Men det du såg, det som gjorde att du vända ryggen och lämna mig var faktiskt ingenting.

Du ville inte ha någon förklaring men jag var tvungen att svara så som jag gjorde på kommentaren, för jag tror inte den personen som först kommentera vet om hur allting ligger till. 

Jag är ledsen, jag fäller ett par tårar och jag känner hur salt de smakar. 

Önskar jag kunde sluta men känner att det går inte att få stopp på dom, jag vill bara att detta ska vara en dröm!

I don't wanna wake up, den dagen jag vill vakna är den dagen du finns vid min sida igen.

Allt jag sagt till dig är sant, men du tror att jag är en lögn och allt jag sagt till dig!

Tyvärr så är det inte så om du tror, det är faktiskt sant allt det jag sagt.

Men jag får gå med mitt krossade hjärta, det krossade hjärtat som du lyckades krossa totalt!

Jag finns alltid här för dig  Fast än det du valt...

Peace out    

Jag har börjat försöka finna kraft som jag kan hämta, jag känner hur svag jag börjar bli igen. 

Men bara för att jag känner mig svag så slutar jag inte kämpa, nej jag snarare fortsätter kämpa.

Det är cirka 7 veckor kvar i skolan och sen är det studenten och jag längtar redan, det är synd du inte kommer vara med på den som du sa du skulle vara.

Men för mig är du med mig vart jag än går, det kommer alltid att vara så!

Jag har sån lust att fota dig i ryggen, så sugen jag var igår. 

Det var sjukt så nära jag var på att springa efter och sen bara fota dig, men du är inte värd det!

Dagen har vart rätt så underbar faktiskt, blev väckt och sedan gjorde man sig redo för att åka till stan. 

När jag ska på bussen så börjar chaffören tjafsa med mig och säga att han skulle polisanmäla mig, men som vanligt är det aldrig någon som anmäler. 

Sen var det bara att vandra upp till polishuset för att springa upp till häktet och lämna lite brev, där vakten är en riktig sur jävla gubbe när jag ringer på för att säga att jag ska lämna brev. 

Sen träffa man storebror Hampus, så vi drog till systemet köpte 4 öl och satte oss och tog det lugnt och snacka lite skit.

Sen när vi var på väg från Tivoliparken upp mot stan så går vi förbi Julius (väktare) som springer ikapp oss och säger att vi får vänta tills polisen kommer bara för att Hampus var lyst, så där försvann storebror och jag blev kvar i stan själv. 

Men jag tog bussen hem efter att väntat i 1½ timme på att han skulle bli släppt men eftersom han inte blev de så åkte jag hem och sen har jag kollat på film och på Big Brother så nu är det sängen som gäller.

Dags att sova ett par timmar så man är pigg tills imorgon då det är fredag.

Godnatt allesammans!

Peace out