Jag vet att det inte alltid är lätt, men ibland visste jag inte att det kunde vara såhär svårt.

Men jag få ta mig i kragen, sträcka på ryggen och blicka mot stjärnorna.

Jag har inte lyckats gå ner mig på länge, det ska verkligen inte hända nu när jag visat mig starkare och starkare för varje dag som går. 

Jag kan inte börja sacka och bli svagare nu, inte så mycket som jag kämpat.

Kämpat på att bli en bättre människa, en människa som försöker ta tag i sitt liv och sköta det den ska.

Vissa saker går ju bättre än andra, men det som går lite sämre får man ju bara försöka att kämpa med och någon gång kommer de sakerna också att flyta på.

Men det svåraste av allt, kärleken...

Kärlek är inte alls lätt, det är nog det svåraste som finns.

Tyvärr, men vad är jobbigare än att förlora någon man älskar, bli sårad, bedragen eller lurad?

Jag vet själv hur det är, tyvärr men illa tvungen att säga det som säkert många av er andra också hade sagt.

Levt ensam ett tag nu, jag har styrt upp mitt liv vilket ha vart rätt skönt att bara kunna lägga fokus på sig själv när man ska styra upp sitt liv.

Men nu känner jag saknaden, ensamheten och tryggheten så oerhört mycket.

Man hittar någon man tycker om nära eller långt ifrån, man försöker göra allt men som vanligt går det snett för mig. 

Men jag får försöka kämpa, inte ramla ner.

Försöker hela tiden försöka hålla gnistan uppe, men som vanligt mysslyckas jag.

Men jag ska inte ge upp, för du betyder enormt för mig!

Min själ är såld, till den underbara

Ingenting är lätt, inte heller på avstånd

Men jag försöker, men misslyckas återigen 

Vart ska jag ta vägen?

Jag går samma cirkel 100 gånger om

När ska jag få komma ut?

Rädda mig, jag vill tryggheten

Vill till värmen och kärleken

Snälla ge mig din hand och ta mig härifrån

Godnatt allesammans, sov så sött!

Peace out   

Det är något som inte stämmer, men jag vet inte vad. 

Någonting som inte är sig likt, men det är väl som vanligt jag som inbillar mig.

I don't want to have this feeling more, it makes me confused.

Jag måste hitta på något så jag kan komma på andra tankar, men vad?

Det finns så mycket att göra men inget som jag har lust med.

Vart har all den energi och gläjde tagit vägen som jag hade?

Jag vill må bra, vill längre inte må dåligt för varje dag kämpar jag att kunna visa ett leende.

Så ingen ser, hur dåligt jag egentligen mår. 

För innerst inne är det kaos, fastän ingen ser eftersom jag nu ler mot er alla.

Jag gör det för jag orkar inte massa frågor, jag orkar inte berätta.

Men mest utav allt är jag rädd, men jag vet heller inte varför.

Vad ska jag vara rädd för, det finns väl inget att vara rädd för eller?

Kanske är jag rädd för att bli ensam livet ut eller att jag kommer få svårt i livet fram över efter studenten.

Det är så mycket som står på spel nu, antagligen vet jag inte vart jag ska börja eller är allmänt stressad över allting.

Kanske jag borde ta det lungt, gå ner ett par växlar och glida fram som jag gjorde för en vecka sedan fastän allt annat rulla på så han jag glida en massa.

Jag önskar att jag kunde veta vad som var fel, för jag märker att det är något fel.

Jag känner dig bra och märker bara på ditt sätt när du skriver att något är fel.

Snälla säg som det är istället.

Thinking of you  

Peace out